Idag är det tre år sedan min pappa slutade kämpa,
efter många års sjukdom så orkade han inte längre.
Vaknade med tårar i ögonen...
det är okey att det gör ont.
Göm inte bort de som finns runt om kring just nu,
man vet aldrig vilka vägar livet har åt en så lev i nuet
och glöm inte bort att visa de du älskar att du älskar dem.
För mej var det även ett uppvaknande´.
Jag tänker kämpa för att undvika de sjukdomar
som ligger i mina gener.
Jag vill inte att mina barn ska behöva uppleva en förälder
som går bort allt för tidigt,
OCH jag vill hinna träffa mina barnbarn
- och skämma bort dom riktigt mycket när den dagen kommer ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar